Jiz

Idag fixade sonen och jag pepparkaksdeg. Det blev bikarbonat den här gången, ska prova bakpulver sen också hade jag tänkt. Jag läste igenom receptet för några dagar sedan och inhandlade det som fattades (nejlika). Sen idag när vi började ta fram allt insåg jag att jag hade gjort samma misstag igen. Vi har ingen kardemumma. Än en gång läste jag kummin istället för kardemumma. Lär jag mig aldrig? Så nu har vi bakat både kanelbullar och pepparkakor utan kardemumma. Pepparkakorna ska gräddas imorgon, får se hur det smakar! Kardemumma står nu på inköpslistan, det är lika bra att vi har det hemma i fortsättningen.

Sonen leker ofta att han är Sportacus, hjälten från barnprogrammet Lazytown. Han säger att någon är i knipa och så ska han rädda honom/henne. Han vet att någon är i knipa när det blinkar/tjuter i "medaljen". Idag var jag med i hans lek och ropade "skynda dig att rädda Stingy, han är i knipa", varpå han svarar "men Stingy är knipad i medaljen". Jag älskar hans fantasi.

Idag ramsade jag för lilltjejen "när mamma rider travar hon, pappa kommer efter i galopp" etc samtidigt som hon gungade på knät. Då sa sonen "vilken konstig mamma"!!

Vi är fortfarande friska! Och sonen är fortfarande hemma från dagis. Vågar inte annat just nu.

Idag när jag hämtade sonen från dagis möttes jag av ett meddelande på anslagstavlan om att det går magsjuka på avdelningen. Jag kände paniken välla fram och ville därifrån så fort som möjligt. Bestämde på sekunden att sonen får vara hemma åtminstone resten av veckan. JAG VILL INTE BLI SMITTAD. Magsjuka är det värsta jag vet och jag och lilltjejen hade det ju förra veckan. Nu sitter jag och inbillar mig att jag mår dåligt.

I helgen fyllde min underbara tjej ett år. Hon älskade paketen hon fick, framför allt snörena och en docka som man kan mata med nappflaska. Jag hade bakat bullar och hallonmuffins, det blev riktigt gott faktiskt, trots att det var första gången för båda. Men bullarna blev inte riktigt som det var tänkt. När jag läste igenom receptet för att se om det var något som behövde handlas läste jag kardemumma, men tänkte kummin. Och det har vi ju hemma, så därför handlade jag inget. Men jag hann uppfatta skillnaden innan jag hällde ner det i bunken.

Min lilla lilla tjej, som tydligen inte är så liten längre, äter själv. Jag har inte provat förut, har sett förödelsen framför mig och låtit bli. Men idag satte jag dit en djup tallrik och en sked och hon började äta, med skeden, som om hon aldrig gjort något annat. 20 minuter senare var tallriken fortfarande kvar på bordet och hon bara åt och åt. Jag blev såklart jätteglad och stolt och ville inget hellre än att berömma henne ordentligt, men jag var rädd att storebror skulle bli svartsjuk, så jag tonade ner berömmet lite. Jag är alltid rädd att han ska bli svartsjuk. Det är knappt att jag vågar säga till henne att jag älskar henne, när han är i närheten. Han har inte varit speciellt svartsjuk alls, men rädslan finns där ändå. När jag säger att jag älskar henne eller berömmer henne måste jag direkt efter säga säga samma sak till honom eller berömma honom för något annat. Jag antar att det är så det är att ha flera barn!

Det blev en bil tillslut. Men det tog hela fredag em och hela lördagen, så helgen bara försvann. Hoppas maken inte får för sig att sälja den om några månader bara. Han har redan börjat prata om att byta ut den andra bilen vi har...han blir aldrig nöjd.

Just nu är maken ute och tittar på en bil. Vi sålde ju vår för ett tag sedan och håller på att leta efter en lite billigare. Vi har en extrabil, så det går ingen nöd på oss, men just sökandet efter en bil är ganska jobbigt och tidskrävande. Hoppas det blir något, annars är fredagskvällen förstörd till ingen nytta...

Börjar, äntligen, känna mig ganska frisk. Borde till och med kunna spela badminton på söndag. Det ser jag fram emot, hann bara spela i två veckor, sen blev jag sjuk och borta i två veckor.

Vår underbara son är fortfarande mer eller mindre trotsfri. Jag städar och gör andra saker även när han är hemma, men bara när jag märker att han inte bryr sig. Vill han ha min uppmärksamhet släpper jag det jag gör och ägnar mig åt honom. Var det förresten någon som såg SOS Familj för några dagar sedan? Av en slump såg jag det, för första gången, och den familjen var precis som vår var för några veckor sedan. Nästan exakt! Det som är så kul är att jag fattade var problemet låg innan programmet. Det kan ju tyckas uppenbart när man ser det så på tv, men det är betydligt svårare när man är mitt uppe i det och det handlar om ens egen familj.
Idag, när lillasyrran hade gått och lagt sig, lekte jag och maken med honom tillsammans ett tag, verkligen VAR MED i hans egna påhittade lek och det var så kul att se hur han lyste. Min lilla älskling. Jag skulle vilja ge honom hela världen.

Jag fick en jättebra idé gällande sonens potträning tyckte jag. Jag satte på honom kalsonger och sen blöja utanpå. På så sätt blir det fortfarande jobbigt för honom att kissa på sig, men jag slipper torka rent golvet, för allt hamnar ju i blöjan. Problemet var bara att han kände att han hade blöja och glömde därför av att han hade kalsonger. Så han bajsade. Ha, ha. Jag orkade inte torka golvet, men jag blev istället tvungen att duscha honom, skölja bort bajset från kalsongerna innan tvätten och göra rent badkaret efter duschningen. Detta hände mitt i middagen dessutom. Hm. Men jag tror fortfarande att det är en god idé när det gäller kisset. Får bara se till att han har bajsat först.

Vi var och handlade på Hornbach idag. En tant som jobbar där sa till mig "det var ju det jag sa, lilla gumman", när jag missförstod något hon sa. Usch! Jag kände mig riktigt nedvärderad. Men jag blev så paff att jag inte kom mig för att säga något. Hur som helst så köpte vi nya persienner till badrummet. Våra gamla gick sönder för flera veckor sedan och det har varit ganska jobbigt att vara utan. Vi har ett väldigt stort fönster som det är lätt att se in genom och när vi har velat duscha har vi varit tvungna att vänta tills det blivit mörkt ute och duscha med lampan släckt. En avlägsen gatlykta har varit det enda skenet.

Nu är jag tillbaka. Har haft 4,5 dagar utan tv och internet och har istället ägnat dagarna åt att leka, leka och åter leka. På kvällarna har jag städat och ordnat viktiga papper. Måste säga att mitt "experiment" var väldigt lyckat. Jag har gett sonen extra mycket uppmärksamet och jag har samtidigt ändrat mitt sätt att vara när han har trotsat. Han har varit hur snäll och mysig som helst! Det är klart att han har testat lite ibland, men han har lugnat ner sig snabbt och jag har försökt ha så mycket tålamod som möjligt. Vi har haft det riktigt kul tillsammans.
Jag kanske inte fortsätter med ett totalförbud av tv och internet under veckorna, men jag tänker garanterat kämpa för att fortsätta vara fokuserad och mentalt närvarande när jag är med barnen. Jag har annars en tendens att drömma mig bort...oavsett vem jag är med. Om jag t.e.x. läser en bok, blir jag så inne i den att jag nästan glömmer bort verkligheten. Jag är lite introvert av mig och sitter ofta försjunken i tankar...lite autismvarning kanske? Fast å andra sidan uppskattar jag social samvaro alldeles för mycket för att verkligen ha en sån gen.