Jiz

Just nu är maken ute och tittar på en bil. Vi sålde ju vår för ett tag sedan och håller på att leta efter en lite billigare. Vi har en extrabil, så det går ingen nöd på oss, men just sökandet efter en bil är ganska jobbigt och tidskrävande. Hoppas det blir något, annars är fredagskvällen förstörd till ingen nytta...

Börjar, äntligen, känna mig ganska frisk. Borde till och med kunna spela badminton på söndag. Det ser jag fram emot, hann bara spela i två veckor, sen blev jag sjuk och borta i två veckor.

Vår underbara son är fortfarande mer eller mindre trotsfri. Jag städar och gör andra saker även när han är hemma, men bara när jag märker att han inte bryr sig. Vill han ha min uppmärksamhet släpper jag det jag gör och ägnar mig åt honom. Var det förresten någon som såg SOS Familj för några dagar sedan? Av en slump såg jag det, för första gången, och den familjen var precis som vår var för några veckor sedan. Nästan exakt! Det som är så kul är att jag fattade var problemet låg innan programmet. Det kan ju tyckas uppenbart när man ser det så på tv, men det är betydligt svårare när man är mitt uppe i det och det handlar om ens egen familj.
Idag, när lillasyrran hade gått och lagt sig, lekte jag och maken med honom tillsammans ett tag, verkligen VAR MED i hans egna påhittade lek och det var så kul att se hur han lyste. Min lilla älskling. Jag skulle vilja ge honom hela världen.