Min älskling
Det här måste vara den bästa bilden någonsin!
Vilken underbar helg
vi har haft. Det är inget särskilt som har hänt, vi har bara haft det så mysigt allihopa. Jag har fått krama mina barn extra mycket. I lördags var vi i badhuset hela familjen. Lilltjejen var inte alls på humör för det, hon började gråta redan när vi gick in i duschrummet. Det var väl läskigt på något sätt. Sen ville hon inte bada och bara gnällde. Jag trodde först hon höll på att bli sjuk, men det visade sig att hon bara behövde bajsa...och det ville hon väl inte göra i vattnet. Till slut bajsade hon i omklädningsrummet - i badbyxorna. Jättekul! De går ju inte att ta sönder som en blöja, så det var ganska omöjligt att ta av dem utan att det blev riktig katastrof! Haha, vilket äventyr. Dagen efter var vi i lekparken och då bajsade hon också två gånger! Kan hon inte välja lite bättre tillfällen?
Man skulle nästan kunna tro
att jag har lagt ner bloggen. Men det har jag inte! Har bara inte haft lust och tid att skriva något.
Efter sju underbara veckor har jag börjat jobba igen. Sommaren var verkligen super, vi var hemma hela tiden och åkte bara på lite dagsutflykter och var hemma och hade det lugnt och skönt.
Nu har vi ändrat våra arbetstider så att vi varannan vecka slutar 15 och varannan 17. På så sätt är det alltid någon av oss som slutar tidigt och då slipper barnen vara så långa dagar på dagis. Fast det skulle de nog inte ha något emot. De trivs jättebra. Även lilltjejen som börjat på storebrors dagis. När jag hämtar dem på eftermiddagen brukar mina två goingar leka med varandra på gården. Det är kul att de trivs tillsammans.
Igår var jag med om en läskig grej. Jag kände att jag blev förföljd av en bil och han som körde tror jag är brodern till en av mina klienter. Han följde efter mig hela vägen från affären, men när jag väl såg att det var han ändrade jag riktning så att han inte skulle se var jag bor. Han följde efter ända tills jag stannade på en parkering. Då körde han förbi och fortsatte. Mina chefer slog på stora trumman och sammankallade till möten, såg till att jag blev av med ärendet, beordrade mig att alltid ha mitt gps-larm med mig, även på fritiden, och sa att jag inte får gå ensam mellan bilen och jobbet (som är ca 15 m). De gjorde verkligen allt och jag känner världens stöd av dem. Men jag försöker hoppas att det var en ren tillfällighet att han befann sig där och att det aldrig kommer hända igen. Men ingen tror att det var en tillfällighet...
Ja just det. Jag har ju börjat träna också. Springer, går och tränar step up/styrka. Känns bra!
