Jiz

Igår på jobbet fick jag ett nytt ärende. Idag nämnde jag det för min chef (som var den som gav mig det) och då visade det sig att hon hade gett mig fel. Det jag fick var ett ärende som en annan handläggare redan hade.

Idag fick jag ett nytt ärende. Jag ringde upp mamman för att boka en tid och då svarar hon att hon har redan en tid till oss imorgon. ?? Det visade sig att jag hade fått ett ärende som redan har en handläggare...cirkus.

Hälften av dagen kom jag inte in i datorprogrammet som vi använder hela tiden. Vid ett tillfälle kunde jag inte skriva ut...

Det kanske låter konstigt, men jag tycker om mitt jobb! Det är MYCKET som skulle kunna bli bättre, men jobbet i sig känns bra.

Det var riktig influensa jag fick den här gången också. Två gånger på en månad! Feberfrossa, ont i kroppen, yr...hela paketet. Tror till och med att jag feberyrade inatt. Sov nästan ingenting, låg mest vaken, men "drömde" ändå en massa konstiga saker. Konstig känsla. Idag är i alla fall febern och frossan borta, så det börjar ljusna. Maken börjar istället känna sig dålig.

Båda barnen var extremt trötta idag (liksom alla dagar sedan de blev sjuka), sonen nickade till vid middagsbordet redan. De gick båda och la sig ca 18.45, men dottern har så himla ont i tänderna nu, gnisslar och kliar hela tiden, och fick samtidigt hostattacker, så hon kunde inte sova och fick komma upp igen. Ingenting verkar lindra heller, tycker så synd om henne. Vill bara krama, krama.

En månad sedan vi hade influensan och nu är vi sjuka igen. Alla utom maken, men han lär väl smittas han också. Jag hann bara jobba en vecka. Inatt vaknade sonen vid 3-tiden av att han blödde näsblod. Det var blod överallt - sängkläderna, pyjamansen, golvet (på väg till badrummet), armarna, ansiktet...riktigt blodbad. Ja, ja, sånt är livet.

Vi håller på att göra om i vardagsrummet nu. Vi anlitade till slut Mios heminredare och blev riktigt nöjda med hans förslag. Han själv var en väldigt konstig figur, men det är en annan sak. Vi har sålt vår 50" tv och köpt en projektor+duk istället, eventuellt kommer vi att köpa en mindre tv också. En hörnsoffa är beställd, det blev deras byggbara coffee i grått. Vi ska även köpa två taklampor, en golvlampa och en bordslampa nu. Resten får vänta lite. Det kostar ju en del. Före- och efterbilder kommer när vi är helt klara, men som sagt, det dröjer.

Idag ritade sonen för första gången en riktig figur. Han ritade en raket, som faktiskt såg ut som en raket. Jag blev helt paff! Hittills har han bara ritat streck och vågor. Kul!

Jag har nu jobbat i fyra dagar. Det känns härligt. Jättekul att träffa alla gamla (och nya) kollegor och att börja jobba med riktiga ärenden. Jag tycker om mitt jobb.

Det är också jättekul att komma hem på kvällen och träffa barnen. De blir så glada över att se mig och jag får massor av kramar av dem båda två. Det känns skönt att få sakna dem under dagarna och det är kul att bli saknad.

Det händer inte så mycket annat i livet just nu. Jag kommer hem ca 17.25, då äter vi och nästan direkt efter är det dags att natta barnen (18.30 dottern och 19.00 sonen). Disk, dusch, städ, koppla av framför datorn och så sova. Det har blivit riktigt tidiga kvällar den här veckan. Flera nätter har varit riktigt hemska, då båda barnen har vaknat och en natt höll lilltjejen oss vakna i nästan tre timmar. Då känns det skönt att få gå och lägga sig redan vid nio. Men trist. Ja, ja, de två senaste nätterna har varit bra i alla fall.

Idag var jag så godissugen att jag hade kunnat skrika rakt ut. Men ett nyårslöfte är ett nyårslöfte. Vad ska man göra?

Igår var sonen på badhuset med mormor och morfar. Han ville följa med mormor in i omklädningsrummet och när de stod i duschen var han inte sen att kommentera de andra kvinnornas utseende. En tyckte han till exempel var VÄLDIGT hårig. Och det sa han högt och tydligt samtidigt som han pekade. Och mormor hade för stora bröst. Så det så.

Imorgon börjar jobbet. Jag ser fortfarande fram emot det. Däremot pratade jag med en av mina chefer i fredags och tydligen är det så överbefolkat på kontoret att jag inte kommer få ett eget rum! Jag får dela rum med en annan tjej, som jag inte har träffat förut. Det hade varit ok om rummet var så stort att vi båda får plats i det, men det är det inte. När hon sitter vid skrivbordet får väl jag sitta på en stol utan skrvibord och utan dator. ?? Jag får springa omkring och kolla om det är någon som inte är på sitt rum för tillfället och låna deras plats. Arbetsro!

Apråpå stress var gårdagen lite smått kaotisk. Lilltjejen sov endast 45 minuter efter lunch och vaknade jättegrinig. Jag trodde först det berodde på att hon fortfarande var trött, men när hon hade gråtit nonstop i 35 minuter utan att låta sig tröstas eller distraheras visste jag inte längre vad jag skulle tro. Vi hade en tid att passa på stan också, så vi var tvungna att ge oss iväg trots gråt och hög stressfaktor. Hon lugnade sig lite i vagnen, men började igen på bussen. Jag lyckades uträtta mitt ärende och sen blev hon ännu grinigare. Hade tänkt kolla lite på PoP-rean, men det var bara att glömma och bege sig till bussen istället. Väl där blev hon som förbytt. Helt plötsligt var hon sig själv igen och när vi kom hem var hon gladare än någonsin. Fattade ingenting. Men så nu imorse så jag två nya tänder som hade trängt igenom och ytterligare en är på väg, det är jättesvullet. Det var ju säkert därför hon var så grinig, hon hade väl jätteont, stackarn.

Sonen är nu officielt blöjfri. Det går hur bra som helst, senaste "olyckan" var för över en vecka sedan. Det är bara när vi åker iväg en längre bit som han har blöja. Och på natten. Däremot har han lite svårt för att bajsa i toaletten. Det blir ofta att han passar på att göra det när han får på sig sin kvällblöja eller på morgonen innan vi har hunnit ta av honom blöjan. Men det kommer väl det med. Ingen brådska.

De senaste veckorna har jag träffat en del kompisar, de flesta mammalediga, och på något sätt nästan tagit avsked. På måndag börjat allvaret och vi kommer ju inte alls att kunna träffas på samma sätt därefter. Känns nästan som om jag sagt adjö till singellivet och nu ska gifta mig. Men jag ser verkligen fram emot att börja jobba. Det har naturligtvis varit helt underbart att få vara hemma med mina godingar, men även jobbigt. Jag har stundtals, för ofta, känt mig så stressad att jag har mått fysiskt dåligt. Gråt, gnäll, skrik, vinterkläder på, båda kräver allt samtidigt, inte få gå på toaletten när jag vill, laga mat med ett uttråkat gnälligt barn och ett hungrigt klängit barn på var sin sida...inte värre saker än för alla andra tvåbarnsföräldrar kan jag tänka mig. Men jag blir SÅ stressad. Jag riktigt känner hur både hjärtat och magen börjar krampa. Det kan inte vara bra. Hur stor roll spelar det egentligen att jag äter nyttigt om stressen ändå gör mig sjuk? Men imorgon är sista dagen jag behöver stressa på det sättet. Sen börjar jobbstressen istället. Den är inte mindre, men det är en stress jag kan hantera bättre.

Vi har förresten fått köra 5-minutersmetoden igen. Det funkade ju jättebra förut, men när hon blev sjuk förstördes allt. Hon kunde varken somna på kvällarna eller somna om, vad vi än gjorde. Så det var bara att börja om från början. Mycket gråt de första två kvällarna, sen satt det. Nu somnar hon och somnar om själv och snabbt. Istället har sonen börjat vakna varje natt vid 12/1-tiden och springer in till oss och vill sova i vår säng. Om jag tar tillbaks honom till hans säng får jag sitta bredvid honom i minst en halvtimme innan han sover så djupt att jag kan gå. Om han lägger sig i vår säng kan ingen av oss tre sova. Jobbigt!

Nyår firade vi hos svägerskan i Solna. Det var trevligt, som vanligt. Lilltjejen somnade vid 22-tiden. När vi skulle åka hem vaknade hon, förstår, och grät HELA vägen hem. Väl hemma i sin egen säng fortsatte hon att gråta och skrika. De senaste veckorna har hon haft jättesvårt för att sova, vet inte vad som händer inom henne. Hon somnade till slut vid 2.30. Då stupade jag i säng och hoppades på en lång och ostörd nattsömn. Väcktes 7.15...Usch vad jobbigt det är att vara så trött.
Sonen var vaken till klockan 1. Han lekte ju med sin favoritkusin och hade inte alls några planer på att sova så länge hon var vaken (hon är 7).

Igår vid middagen var sonen inte så pigg på att äta. Jag försökte truga honom och lura i honom maten. Vid ett tillfälle låtsades jag att jag ville äta upp hans mat, i förhoppning om att han skulle kasta sig över maten och säga "min". Istället sa han "men, mamma, du har egen mat". "ja, men din är godare, den smakar du", svarade jag. "Smakar din mat mamma?" frågade han då. "Smakar mamma inte gott?" Ha, ha, vad svarar man på det?

Ett nyårslöfte har jag - inget godis (glass, chips, kakor...) under hela januari och feburari. Sen får jag se om jag går tillbaka till endast lördagar eller om jag fortsätter helt utan. I februari fyller jag dock 30 och lite tårta tycker jag nog att jag får äta den dagen.