Jiz

Idag var jag hemma och vabbade. Sonen hade feber igår kväll, men mådde bra idag så vi fick en härlig dag tillsammans. Lillasyster var på dagis. På eftermiddagen packade vi ihop oss i bilen och åkte de dryga tre milen till storstan för att köpa ett begagnat löpband. Lilltjejen blev riktigt åksjuk och kräktes ner sig totalt...Nu fattar vi i alla fall varför hon alltid gnäller så hemskt i bilen. När vi skulle stoppa in löpbandet i bilen fick den inte riktigt plats. Enda lösningen var att jag och lilltjejen tog tåget hem. Lika bra det, med tanke på att hon mådde så dåligt i bilen, men lätt var det inte. Hon ville självklart inte sitta still och efter ett tag bajsade hon. Jag blev tvungen att gå av tåget och byta på henne på en bänk på stationen och sen ta nästa tåg tillbaka. Vi kom hem rätt sent och hon somnade för en gångs skull ganska snabbt!

Lilltjejen har fått dagisplats på storebrors dagis!!! Hon börjar i augusti och kommer gå på samma avdelning som storebror gick på när han var yngre, så det blir samma fröknar till och med. Det känns riktigt skönt. Det funkar inte alls som det är nu, med två olika dagis i olika delar av stan, jag lämnar och maken hämtar och vi har bara en bil. Den ekvationen är svår att få ihop.

Sonen har fått sin första "riktiga" kompis. Dvs någon som är hans kompis utan att vi har föst ihop dem för att vi känner föräldrarna. Det är en granntjej som är sex år, de leker tillsammans både ute på tomten och uppe i hans rum, ensamma.  Han är överlycklig!

Nu ska jag gå och lägga mig. De senaste två nätterna har varit riktigt jobbiga och jag behöver ta igen mig. Är ju inte ens helt frisk ännu. Men det är trist att gå och lägga sig tidigt.

Vi har haft en underbarn period. I flera veckor har vi varit friska och båda barnen har sovit bra varje natt. Helt otroligt, jag känner mig som en annan människa. Eller rättare sagt, jag ÄR en annan människa. Igår blev båda jag och lillskruttan sjuka, så vi är hemme idag. Jobbigt att vara sjuk, men jag är glad att jag fick samla kraft innan och mitt humör är fortfarande på topp! Att det är vår gör bara saken ännu bättre, jag är en sådan vädermänniska (eller årstidsmänniska?)

Igår frågade jag lillskruttan var pappa var, och hon pekade på pappa. Sedan frågade jag var storebror var, och hon pekade på storebror. Sedan frågade jag var världens sötaste tjej var och hon pekade på sig själv! Har inte frågat det tidigare, men hon vet :-)

Den senaste veckan har vi alla varit friska och - hör och häpna - BÅDA barnen har sovit jättebra! Till och med hela nätterna två nätter i rad. Jag kan inte beskriva hur underbart det känns! Jag är utvildad, hjärnan har börjat funka igen, dimridån framför ögonen har lättat...jag börjar helt enkelt känna mig normal igen. Lite oroväckande är det, det brukar aldrig vara långvarigt, så bakslaget ligger väl bara runt hörnet och väntar. Men jag njuter medan jag kan.

Imorgon åker jag till Norrköping med mina päron. Min kusin går en teaterlinje där och imorgon har de föreställning. Ska bli kul att se och rätt skönt att vara borta hela dagen. Resten av familjen stannar hemma.

Jag har precis börjat med att sonen ska ta bort tallriken efter sig när han har ätit. Det var ju inte så poppis och igår vägrade han att göra det. Istället satte han tallriken på bordskanten och puttade till den så att den åkte i golvet. Stengolvet. Gissa om jag var glad?! Straffet blev att han inte skulle få fiska i fiskdammen på valborgsfirandet.
Idag tog han bort tallriken efter sig utan gnäll både efter lunchen och middagen. Hehe.