Jag är inte längre under ytan, jag är enda uppe i himlen!

Den senaste veckan har vi alla varit friska och - hör och häpna - BÅDA barnen har sovit jättebra! Till och med hela nätterna två nätter i rad. Jag kan inte beskriva hur underbart det känns! Jag är utvildad, hjärnan har börjat funka igen, dimridån framför ögonen har lättat...jag börjar helt enkelt känna mig normal igen. Lite oroväckande är det, det brukar aldrig vara långvarigt, så bakslaget ligger väl bara runt hörnet och väntar. Men jag njuter medan jag kan.

Imorgon åker jag till Norrköping med mina päron. Min kusin går en teaterlinje där och imorgon har de föreställning. Ska bli kul att se och rätt skönt att vara borta hela dagen. Resten av familjen stannar hemma.

Jag har precis börjat med att sonen ska ta bort tallriken efter sig när han har ätit. Det var ju inte så poppis och igår vägrade han att göra det. Istället satte han tallriken på bordskanten och puttade till den så att den åkte i golvet. Stengolvet. Gissa om jag var glad?! Straffet blev att han inte skulle få fiska i fiskdammen på valborgsfirandet.
Idag tog han bort tallriken efter sig utan gnäll både efter lunchen och middagen. Hehe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0