Jag tycker om att kramas
Min lilla lilla tjej, som tydligen inte är så liten längre, äter själv. Jag har inte provat förut, har sett förödelsen framför mig och låtit bli. Men idag satte jag dit en djup tallrik och en sked och hon började äta, med skeden, som om hon aldrig gjort något annat. 20 minuter senare var tallriken fortfarande kvar på bordet och hon bara åt och åt. Jag blev såklart jätteglad och stolt och ville inget hellre än att berömma henne ordentligt, men jag var rädd att storebror skulle bli svartsjuk, så jag tonade ner berömmet lite. Jag är alltid rädd att han ska bli svartsjuk. Det är knappt att jag vågar säga till henne att jag älskar henne, när han är i närheten. Han har inte varit speciellt svartsjuk alls, men rädslan finns där ändå. När jag säger att jag älskar henne eller berömmer henne måste jag direkt efter säga säga samma sak till honom eller berömma honom för något annat. Jag antar att det är så det är att ha flera barn!
Maken är på konferens och kommer inte hem förrän imorgon kväll. Det är alltid jobbigare att vara helt ensam om middag och nattning, men på något konstigt sätt ser jag alltid fram emot sådana dagar. Jag antar att jag tar det som en utmaning. Jag har hyrt "Underbara älskade" och tänkte passa på att titta på något som maken inte vill se. Ibland är det skönt att vara helt ensam.
För en stund sedan kramade jag om min son och han frågade vad jag gjorde.
- Jag kramar dig.
- Men, krama mig inte hela tiden.
- Varför inte?
- Det är jobbigt.
Ha, ha, stackars barn som blir kramat 30 gånger om dagen.
Kommentarer
Trackback
