Nattning
Igår kväll var maken iväg och skulle handla och jag skulle natta båda barnen själv. Vilket inte är särskilt lätt med tanke på att båda kräver total uppmärksamhet och inte accepterar att bli lämnade ensamma i sängen hur som helst. Jag fick springa mellan sonens och dotterns rum...dottern storgrät så fort jag gick och sonen ropade på mig när jag lämnade hans rum. Av erfarenhet visste (trodde) jag att han skulle börja gråta han också om jag inte kom tillbaka, så jag sprang där...Dottern vann till sist och jag sa åt sonen att vänta lite så kommer jag sen. Han var inte ledsen, men ropade då och då. När jag till sist gick ut från hennes rum upptäckte jag att sonen sov! Kanske inte låter så uppseendeväckande, men det har ALDRIG hänt! Inte sen han var ett halvår och jag försökte mig på 5-minutersmetoden iaf. Det har verkligen aldrig hänt.
Jag tänkte spinna vidare på det och klippte ut en stjärna till honom i papper som jag färglade och gav till honom i morse, samtidigt som vi berömde honom SÅ MYCKET för att han klarade av att somna själv. Jag sa även att om han klarar av att somna själv en gång till får han en till stjärna och då kan vi åka och köpa en vattenpistol till honom. Han är jättemotiverad till att somna själv ikväll! Hoppas det funkar! Det skulle vara så skönt om han kunde somna själv och det faktiskt går att natta båda barnen själv. Det skulle till och med innebära att jag kan åka iväg och träna eller simma eller något på kvällen. Nu hinner klockan bli för mycket innan vi är klara med nattningen.
Håll tummarna!
Kommentarer
Postat av: Loreleii
Kul! Alltså inte springande fram och tillbaka ;-) utan att han somnade själv :D Daniel är periodare med det. Ibland fungerar det hur bra som helst och han tom ber om att få soman själv... ibland ska man ligga (och med man menar jag Nicklas ler) brevid honom tills han sover djupt och det kan ta sin lilla tid :/
Trackback
