Jiz

I lördags fick maken sin allra första migränattack. Han har varit mer eller mindre däckad hela helgen, vilket betydde att ansvaret för barnen och hemmet mest låg på mig. Lite tungt har det varit, men barnen har iaf varit snälla.

Dottern står upp utan att hålla i sig mer och mer, jag väntar på de första stegen. Ska bli skönt när hon kan gå, det är hopplöst att vara ute med henne nu, hon vill inte sitta i vagnen och inte heller bli buren. Hon vill bara ner på marken/golvet och leka. I sandlådan trivs hon, i jättestora regnbyxor och stoppandes allt i munnen...