Jiz

Igår spelade jag badminton igen. Den här gången fick jag ingen träningsvärk alls, konstigt tycker jag. Förra gången kunde jag ju knappt gå på två dagar. Jag håller på och lär mig att spela med rätt teknik och att hålla racket rätt. Förut har jag gjort lite hur som helst, bara bollen har kommit över nätet. Men nu får jag lära om och det är inte det lättaste. Första 20-30 minuterna missade jag i stort sätt alla bollar, bara för att det var så ovant. Lite pinsamt. Men sen gick det bättre! Jag hoppas på att bli så pass bra att jag kan tävla. Det skulle vara kul. Risken finns dock att jag säckar ihop innan dess...håller på att bli gammal tror jag. Jag har fortfarande ont i nacken, i båda sidorna nu och i helgen sträckte jag mig i låret när jag busade med barnen. Det gick över samma dag, men jag kände av det igen när jag spelade igår. Jag kan inte komma ihåg att jag hade så många krämpor när jag var yngre. Det är alltid någon del av kroppen som inte är ok...Ska det vara så?

Kroppen kanske förfaller, men mentalt är det bättre. Jag är fortfarande otroligt glad över att jag får äta mjölkprodukter. Det har gjort livet lite lättare och godare. Dessutom mår jag bättre sedan jag slutade amma. Jag börjar undra om jag inte drabbades av en förlossningsdepression, fast jag inte fattade det. Så tungt och jobbigt som jag upplevde allt de första 8-9 månaderna kan inte vara normalt. Det är jobbigt att ha barn, men man måste väl ändå kunna tycka att det är lite roligt också? Det gjorde inte jag. Inte tillräckligt ofta i alla fall. Tur att det har vänt. Nu tycker jag att det är jobbigt ibland, men mest av allt jättekul.