Jiz

Sonen har den senaste tiden börjat göra illa sin lillasyster. Han puttar, slår, sparkar, bits och tar alla leksaker från henne. Hon är ju numera så pass stor att hon tar för sig av hans leksaker och inte alltid är så snäll själv, från hans synvinkel i alla fall. Så jag förstår att han blir frustrerad och arg, men att göra illa henne är självklart inte ok. Jag kämpar och kämpar och gör allt jag kan för att han ska sluta och för att han ska förstå att det är fel. En grej jag precis har börjat med är att jag tar bort en av hans leksaker varje gång han gör henne illa (och varje gång han tar sönder något). Den leksaken får han inte tillbaka förrän dagen efter. Det blev några leksaker idag...han fattade inte alls vinken, utan fortsatte slå både henne och mig. Till slut fick jag skicka upp honom för trappen så fick han lugna ner sig där. Det funkar alltid. Men jag tror fortfarande att det kommer funka att jag tar bort leksakerna. Om ett tag kommer han nog att fatta galoppen.

Frågan är om han bara blir arg för att hon "förstör" eller tar hans leksaker eller om det finns svartsjuka bakom. Vi har inte haft något problem med svartsjuka tidigare, därför har jag inte tänkt på det. Men just nu behöver lilltjejen mycket uppmärksamhet. Hon blir alldeles tokig om jag inte är precis bredvid henne hela tiden och leker med henne och jag måste ständigt vakta henne så att hon inte gör illa sig. Jag tänker alltid på att ge även storebror uppmärksamhet, men ibland när han trotsar och trotsar och skriker och slåss är det lätt hänt att jag för en stund struntar i honom. Jag ska kämpa vidare...