Slutammat / Livet är aldrig enkelt
Igår ammade jag för sista gången. Jag är jätteglad för att jag nu får äta precis vad jag vill, men samtidigt är det lite sorgligt. Jag firade med att dricka en cappuccino - jag blev nästan hög av den! Fick världens energi, men jag tror knappast det var koffeinets förtjänst, i den cappuccinon finns endast 15 % koffein. Det var nog snarare känslan av av vara "fri" som gjorde mig glad och upprymd.
Igår var första gången dottern ställde sig upp utan att ta hjälp av en möbel el dyl. Hoppas hon börjar gå snart.
Idag var vi på en namngivningsfest ca 7 mil från oss. Vi åkte iväg i god tid och tog en liten shoppingrunda i en grannkommun innan. Lilltjejen skrek sig naturligtvis halvt medvetslös i bilen, som vanligt. När vi åkte från shoppingen till festen var vi nästan sena, tillräckligt för att göra oss stressade. Lilltjejens skrik hjälpte ju också till. Vi hade två moblier med inbygd gps med oss. Den ena fungerade inte, hittade ingen täckning. Den andra mobilens batteri dog. Vi hade ingen aning om hur man skulle åka dit. Efter flertalet halvdana vägbeskrivningar och ännu mera stress, eftersom vi nu var ännu senare, stannade vi och ringde min kompis. Det visade sig att vi var ganska nära. När vi lagt på och skulle åka startade inte bilskrället. Batteriet var helt urladdat. Vi fick lämna bilen där och gå den sista biten. Väl där var dottern helt hopplös, grät och skrek och ville allt och inget på samma gång. Vet inte om hon var grinig för jag slutat amma henne, men tror snarare att det är någon utvecklingsfas hon går igenom. Kunde ju inte heller göra ett undantag och amma henne eftersom jag ätit massor med mjölkprodukter. Bilresan hem gick däremot förvånansvärt bra. Helt plötsligt tog hon nappen och hon var ganska nöjd hela vägen hem. Just nu försöker hon sova. I vanliga fall tar det några minuter, nu ligger hon och skriker och skriker och skriker. Måste verkligen vara något hon går igenom. Tror hon är frustrerad för att hon inte kan gå och inte säga vad hon vill.
Jag är helt slut efter denna dag. Kan knappt tänka. Imorgon ska vi fira min pappa som fyller år, så ingen vila då heller.
Igår var första gången dottern ställde sig upp utan att ta hjälp av en möbel el dyl. Hoppas hon börjar gå snart.
Idag var vi på en namngivningsfest ca 7 mil från oss. Vi åkte iväg i god tid och tog en liten shoppingrunda i en grannkommun innan. Lilltjejen skrek sig naturligtvis halvt medvetslös i bilen, som vanligt. När vi åkte från shoppingen till festen var vi nästan sena, tillräckligt för att göra oss stressade. Lilltjejens skrik hjälpte ju också till. Vi hade två moblier med inbygd gps med oss. Den ena fungerade inte, hittade ingen täckning. Den andra mobilens batteri dog. Vi hade ingen aning om hur man skulle åka dit. Efter flertalet halvdana vägbeskrivningar och ännu mera stress, eftersom vi nu var ännu senare, stannade vi och ringde min kompis. Det visade sig att vi var ganska nära. När vi lagt på och skulle åka startade inte bilskrället. Batteriet var helt urladdat. Vi fick lämna bilen där och gå den sista biten. Väl där var dottern helt hopplös, grät och skrek och ville allt och inget på samma gång. Vet inte om hon var grinig för jag slutat amma henne, men tror snarare att det är någon utvecklingsfas hon går igenom. Kunde ju inte heller göra ett undantag och amma henne eftersom jag ätit massor med mjölkprodukter. Bilresan hem gick däremot förvånansvärt bra. Helt plötsligt tog hon nappen och hon var ganska nöjd hela vägen hem. Just nu försöker hon sova. I vanliga fall tar det några minuter, nu ligger hon och skriker och skriker och skriker. Måste verkligen vara något hon går igenom. Tror hon är frustrerad för att hon inte kan gå och inte säga vad hon vill.
Jag är helt slut efter denna dag. Kan knappt tänka. Imorgon ska vi fira min pappa som fyller år, så ingen vila då heller.
Kommentarer
Postat av: Marie
Hej.
Oj, låter inte som ngn. rolig utflykt, tur att den slutade bra iaf.
/Marie
Postat av: mk
Hej.
Jag fortsätter.... med bloggandet.
/Marie
Trackback
