Jiz

Den här dagen har varit riktigt lång (ett snällare ord för jobbig). Sonen var ledig från dagis och han har verkligen gått mig på nerverna. Om jag hade fått sova ordentligt inatt hade jag kanske hanterat det bättre och haft större tålamod, men som det var nu nåddes gränsen alldeles för många timmar innan maken slutade jobbet. Under hela dagen har han inte lydit mig en enda gång. Allt vad jag har sagt har han struntat i. ALLT. Dessutom pratar han så mycket att mina öron snart börjar blöda. Det låter väl bara gulligt kan man tycka...men inte när man är mitt i det. Han pratar och pratar, är inte tyst mer än några sekunder, säger  "mamma" 30 gånger varje minut och frågar varför om allt. Han kan även fråga helkonstiga frågor som inte har något svar, bara för att fortsätta prata. Han pekar på ett hus och frågar vem som bor där. Vet inte, svarar jag. Varför vet du inte, frågar han. Vem bor där då, säger han och pekar på vad som helst, en skylt eller en brunn. Det är ingen som bor där, det är en brunn. Varför? Ja, så har han hållt på hela dagen och jag var som sagt trött och lilltjejen har blivit förkyld och var lite gnällig samtidigt...Men nu är det helg! Nu är maken hemma, dottern sover och jag kan äntligen uppskatta sonen och tycka att hans frågor är gulliga. Tills på måndag. Jag ska njuta medan jag kan.